September 26.
Onsdag. Tidig morgon. Ännu en halv dag på jobbet, så är det nu när jag är halvtids sjukskriven. Det funkar dock bra tycker jag. Jag hade i nuläget inte klarat av att jobba heltid. Men jag hoppas verkligen att jag ska bli bättre snart.
Efter jobbet åkte jag och handlade mat på Willy:s samt passade på att lämna in några plagg på kemtvätt. Och jag hann hem, gå ut på en promenad med lille Nemo och snabbt göra mig i ordning innan jag fick återvända till stan igen och möta upp min kompis S. Vi åt middag tillsammans på ett buffé ställe och åkte sedan till bio för att se på "Mamma Mia! Here We Go Again".
Det var en bra film, ganska lättsam, mycket sång, men jag bröt ihop totalt under filmen. Jag bara grät och grät och grät. Jag tyckte egentligen inte att filmen var jätte sorglig, men jag tror att jag genomgick någon form av kris under filmens gång, jag kunde inte lugna mig. Det var något med att följa två berättelser parallelt på det sättet som gjorde mig jätte känslosam, kombinerat med min livssituation som den är nu. Jag kan inte förklara det. Men filmen var bra i alla fall.
Efter filmens slut lämnade jag av min vän hemma hos henne och jag åkte hem till mig. Det blev en tidig kväll. Skönt.
// Wednesday. Early morning. Another half day at work, it is the way it is as I am on sick relief half time. I think it is going well however. I wouldn't be able to work full time as it is right now anyway. But I do hope to get better soon.
After work I went grocery shopping at Willy:s and I left some clothes at the dry cleaners. And I was able to get home, go out for a walk with little Nemo and quikly get ready before I went back to town again and met up with my friend S. We had dinner together at a buffet place and afterwards we went to the cinema to see "Mamma Mia" Here We Go Again".
It was a good movie, pretty easy going, a lot of singing, but I completely broke down during it. I just cried and cried and cried. I didn't actually think that the movie was all that sad, but I think I got into some type of crisis during the movie, I just couldn't calm down. There was something about following two life stories parallely the way this movie did that made me so emotional, combined with my life situation at the moment. I can't explain it. But the movie was good never the less.
After the movies, I drove my friend home and went home myself aswell. It was an early eveing. Nice.
