Fiskekrogen
September 21. Efter att ha spenderat förmiddagen på Borås Högskolan, där jag läser en kurs via jobbet, fick jag åka några ärenden i stan. Jag åkte till Allum i Partille för att byta ut armbandet som jag fick av mina föräldrar mot ett i större storlek, och passade på att köpa en liten tårta där också. Sedan var det att rusa hem och gå ut på promenad med lille Nemo direkt när jag kom hem.
Vid 16.30-tiden kom min kompis F förbi och hämtade upp mig och vi åkte tillsammans till Fiskekrogen för en mysig middag ihop. Vi är båda otroligt förtjusta i skaldjur så det är inte mer än passande att vi gör varandra sällskap och äter tillsammans där. Jag klädde upp mig litegrann och fick känna mig som mig själv en stund. De stunderna är inte många nu för tiden tyvärr.
Jag har mått så dåligt, fysiskt och psykiskt, så länge nu... att sådana här stunder där jag får ta hand om mig själv, skämma bort mig själv, göra något för mig får mig att bli rörd. Jag älskar mitt liv egentligen, men ibland är den känslan så avlägsen.
// September 21. After spending the morning at Borås University, where I am studyin a course for my work, I had to run som errands in town. I went to Allum in Partille to exchange the bracelet that I got from my parents for my birthday for a new bigger one, and I also stopped by a cake shop and bought a small cake as well. Afterwards I rushed home to Nemo and went on a long walk with him.
By 16.30 I was picked up by my friend F and we went together to Fiskekrogen for a nice dinner together. We are both very found of shellfish so it was very fitting for us to go there together and eat. I got dressed up and got to feel like myself again, evern for a little while. Those moments are not many for the time being unfortunatelly.
I have been so ill, both physically and mentally, for a long time now... so when these moments happen when I get to take care of myself, spoil myself, do something for me, I get emotional. I do love my life, but that feeling is so distant sometimes.
