Portofino.
Maj 30. Fortfarande sjukskriven och fortfarande inte helt bra, det kommer jag visserligen aldrig att bli men hoppas går ju i alla fall. För att bryta av den monotona vardagen hemma gick jag, min kille och Nemo ut på middag tillsammans på en av våra absoluta favorit restauranger, nämligen Portofino. Det blev en sen kväll där, men så mysigt att kunna sitta ute och njuta av den fantastiska maten. Det är så fräscht och smakrikt. Jag kan verkligen rekommendera det stället. Och det bästa är, som jag alltid säger, att de tillåter vovvar där. Jag är så glad att kunna ta med mig mitt lilla barn dit och inte bara det, utan att han alltid får vatten och blir bortskämd med lite skinka när han kommer dit. Så fint av de. ♥
Det var skönt för mig, psykiskt, att komma ut lite också. Det har varit tungt 1,5 år med hälsan och allt. Det är skönt att få klä upp mig lite, sminka mig och känna mig som mig själv igen. Det var så länge sen sist jag gjorde det.
// May 30. Still on sick realief and still not completely fine, not that I will ever be completely fine but one can always hope. To break of the slowgoing everyday reality, I went together with my boyfriend and Nemo out for a dinner at one of out absolute favorite restaurants, Portofino. It was a late evening there, but so cozy to be able to sit outside and enjoy the amazing food. It is so fresch and full of flavour. I can really recommend that place. And the best part is, as I always say, that they allow dogs there. I am so happy to be able to bring my baby there and not just bring him there, but he always gets water and gets spoiled with ham when he goes there. Such a nice gesture. ♥
It was good for me, mentaly, to get out a little. It has been a heavy 1,5 years dealing with my health and all. It is nice to dress up for a change, put on some make up and feel like myself again. It has been such a long time since the last time I did that.
